Märkte nyss (läs någon dag sen) att min gamla blogg var borta. Lite synd, fast ändå skönt. Hade visserligen bara deprimerande inlägg där. Jag skriver inprincip bara när jag vill lätta på hjärtat. Varför har jag en blogg egentligen när jag inte vill att någon ska läsa den men ändå samtidigt?Argh. Jag antar att människan är i behov av uppmärksamhet helt enkelt. Dock hatar jag när folk börjar ta upp saker som jag skrivit där, fram för allt när det är hur jag mår. Ganska obvious.

Idag trodde jag att jag såg dig. Fick en klump i magen. Men det var inte du. Kanske var det bra, annars hade jag kanske brutit ihop som gårdagen. Kände mig dock dum som inte svarade när Britt-Marie frågade hur jag mådde.

Fast jag skulle vilja se dig, och att du ser mig. Men jag är faktiskt lite rädd för det. Dina vänner gör det jobbigare dock. Jag förstår dem på ett sätt ändå. Men det gör så sjukt ont.

Idag hände jag en stund med Johan. Det var trevligt. Vår kontakt försvann ett tag men nu försöker vi bygga ett starkare band tillsammans (No homo, även om jag verkar utstråla det). Vi är dock lol, som tar bilder på oss själva, måste dock säga att på denna bild blev Johan för en gång skull ganska snygg. Egentligen har jag alltid tyckt att Johan har varit den snygga av oss. Jämfört med mig själv.

När jag läste detta inlägg så kändes det nästan som jag hade en egen konversation med mig själv. Kul.

Tack för alla som lyssnar på mitt gnäll för övrigt, speciellt Cissi.