Nostalgi

Det funkar, olyckligtvis...

(Ma amigos, moutshas gracias and el fernado)

När kommer jag sluta ljuga för mig själv?

(Jag, Olle, Anton, Johan och Lisa)

Bilden är ifrån gårdagens lek och bus på Satin. Det ar väl sådär. Inte så där jättekul. Jag var faktiskt nykter, gjorde en Lisa.

Det går bra nu, jag börjar inse att du faktiskt inte vill ha mig längre. Just nu så känner jag att mina vänner behöver mig mer än någonsin, och jag behöver dem mer än någonsin. Jag kan inte längre hoppas på något som inte kommer, du är inte längre min prioritet. Men den dagen du är nummer ett ska jag ta hand om dig som jag aldrig gjort förr. Jag är glad för dem stunderna vi hade, och jag är ledsen för alla saker jag inte sa eller gjorde. Det var de finaste stunderna jag delat med någon, men du förtjänar någon bättre, någon finare. Jag är endast bottenskrapet från din o'boy. Du är bäst, och det har du alltid varit.

http://www.expressen.se/nyheter/1.2255974/hon-bestallde-iphone-fick-en-senapsburk

HAHAHAHAH. Dagens. Skulle seriöst dött om det hände mig.

Fan. Det gick bra i två dagar. Sen gick det neråt. Livet är verkligen som en funktion, helvete. Måste verkligen sluta inbilla mig saker som inte är sanna...

Därför blir det att lyssna på Not In Love med Crystal Castles ft Robert Smith och försöka inbilla sig att det är så...

"Men såväl Buddha som Dalai Lama betonar också vikten av att alla människor först måste börja ställa krav på sig själva och den egna moralen. Sedan kan man börja ställa krav på andras moral. För endast när man förstår sig själv kan man förstå andra. Buddha menade att det är när vi tar ansvar för våra egna handlingar som harmoni uppstår. När vi klandrar andra leder det till disharmoni. Alldeles som vi själva önskar och strävar efter lycka och inte efter olycka, så gör alla det. Att försöka finna lycka för oss själva medan vi vållar andra olycka, är under alla omständigheter fel, klargjorde Buddha."

Det här med Buddhism låter inte helt fel asså... Kanske borde bli munk.

Jag vet att gnälla och sura kommer man ingen vart med. Jag vet även att jag själv måste inse att saker och ting har förändrats trotts att jag kanske inte riktigt vill medge det. Men jag ska även vara glad över saker som jag minns. Minnen som kommer sitta fast vid mitt hjärta ett bra tag framöver. Att påstå att jag inte hellre ser dig glad än ledsen vore en lögn. För det gör jag. Kanske förlåter du mig någon gång i framtiden, till och med litar på mig igen, vem vet. Jag vet i alla fall att jag inte längre kan sitta hemma och sura över det förgående. Ibland gör man fel som man måste leva med helt enkelt. Som sagt, kanske finns det hopp för oss i framtiden vem vet. Låt oss se vad som komma skall.

(Jag ska inte ljuga, självklart har jag en gnutta hopp om det.)

Det är så himla jobbigt. Saknar dig så himla mycket. tänker på dig hela tiden. Men du verkar ha det bättre utan mig.

saknar dig

I was thinking about you, thinking about me, thinking about us

Märkte nyss (läs någon dag sen) att min gamla blogg var borta. Lite synd, fast ändå skönt. Hade visserligen bara deprimerande inlägg där. Jag skriver inprincip bara när jag vill lätta på hjärtat. Varför har jag en blogg egentligen när jag inte vill att någon ska läsa den men ändå samtidigt?Argh. Jag antar att människan är i behov av uppmärksamhet helt enkelt. Dock hatar jag när folk börjar ta upp saker som jag skrivit där, fram för allt när det är hur jag mår. Ganska obvious.

Idag trodde jag att jag såg dig. Fick en klump i magen. Men det var inte du. Kanske var det bra, annars hade jag kanske brutit ihop som gårdagen. Kände mig dock dum som inte svarade när Britt-Marie frågade hur jag mådde.

Fast jag skulle vilja se dig, och att du ser mig. Men jag är faktiskt lite rädd för det. Dina vänner gör det jobbigare dock. Jag förstår dem på ett sätt ändå. Men det gör så sjukt ont.

Idag hände jag en stund med Johan. Det var trevligt. Vår kontakt försvann ett tag men nu försöker vi bygga ett starkare band tillsammans (No homo, även om jag verkar utstråla det). Vi är dock lol, som tar bilder på oss själva, måste dock säga att på denna bild blev Johan för en gång skull ganska snygg. Egentligen har jag alltid tyckt att Johan har varit den snygga av oss. Jämfört med mig själv.

När jag läste detta inlägg så kändes det nästan som jag hade en egen konversation med mig själv. Kul.

Tack för alla som lyssnar på mitt gnäll för övrigt, speciellt Cissi.

Deep down I want you to stay

but I guess I have to let go

Man är endast uppskattad när man är till nytta, annars är man bara en parasit som lever på någon annars bröd.